Experter

Experter:

Eeva Anttila

 

Professori Eeva Anttila

Jag är professor i danspedagogik och chef för magisterprogrammet för danslärare vid Teaterhögskolan vid Konstuniversitetet. Jag är också grundande medlem i CERADA och deltar i CERADA:s verksamhet både som medlem i styrgruppen, som forskare inom projektet ArtsEqual och som chef för forskningsgruppen (Arts@School). Jag har haft olika arbeten inom dans- och konstpedagogik under hela min yrkeskarriär, såväl på gräsrotsnivå som i många akademiska och administrativa uppgifter.

Jag har deltagit ända från början i verksamheten vid observatoriet för konst- och kulturfostran i Finland. Idén om att grunda ett observatorium i Finland föddes när jag fick en begäran och uppmuntran från ENO (European Network of observatories in Arts and Cultural Education) att inrätta ett observatorium och ansöka om att bli medlem i ENO-nätverket. Finland har ett gott rykte när det gäller utvecklingen av konstfostran och forskningen inom området, och vi har utmärkt oss genom att utveckla ett nationellt unikt och omfattande expertnätverk – Observatoriet för konst- och kulturfostran i Finland. Detta breda forum visar att det i Finland finns kunskap och vilja att fungera som ett "modelland" för konstfostran. Jag är glad och stolt över forumet!

Bild: Veikko Kähkönen

Tuulikki Laes

 

Tuulikki Laes seisoo rakennuksen edessä kädet puuskassa ja hymyilee kameralle päättäväisesti.

 

Jag är universitetsforskare vid Konstuniversitetets forskningscentral CERADA. För närvarande leder jag mitt eget post doc-forskningsprojekt som finansieras av Finlands Akademi och vars tema är musikfostrans förändringspolitik i ett åldrande samhälle. Mitt yrkesmässiga intresse är att genomföra inklusion i musik- och konstfostran. Som pedagog och lärarutbildare har jag strävat efter att lyfta fram specialgruppers, såsom funktionshindrades eller äldre personers, delaktighet i olika kontexter inom musik- och konstfostran. Jag tror på musikens och konstens omfattande möjligheter att svara på de svåra utmaningarna i vårt samhälle, och därför kombinerar jag i min forskning mer traditionella metoder inom konstfostran med till exempel sociologi, politisk forskning och kreativt systemtänkande.

Jag gick med i verksamheten vid Observatoriet för konst- och kulturfostran i Finland i början av 2022. Jag är med i flera nationella och internationella forskningsnätverk för musik- och konstfostran och fungerar som ordförande för Suomen taidekasvatuksen tutkimusseura ry.

Bild: Eeva Anundi

Aleksi Valta

Jag är Aleksi Valta, verksamhetsledare för Förbundet för barnkulturcenter i Finland. Förbundet är en av två stiftande medlemmar i observatoriet och jag började medverka i observatoriets verksamhet genast efter att jag inledde arbetet som verksamhetsledare i slutet av hösten 2018. Jag utför påverkansarbete och främjar arbetet i barnkulturcentren och bland de aktörer som i praktiken verkar inom dem. Det intressanta med observatoriets verksamhet är just dialogen mellan forskningen och det praktiska arbetet och förenandet av dem.

Observatoriet för konst- och kulturfostran i Finland har ett exceptionellt omfattande samarbetsnätverk som främjar konstfostran och kultur. Observatoriet representerar branschen i bred skala och skapar möjligheter för dialog och påverkansarbete.

 

Anniina Suominen

Professori Anniina Suominen

Jag är professor i konstpedagogik vid institutionen för konst vid Högskolan för konst, design och arkitektur vid Aalto-universitetet. Jag har också undervisat och arbetat som forskare vid fyra olika universitet i USA.

Jag blev medlem i observatoriet som representant för Aalto-universitetet under observatoriets första år och upplever att vårt samarbete blir allt viktigare. Det är fint att vara med och utveckla ett informations- och aktörsnätverk som kombinerar forskning och verksamhet inom konst- och kulturfostran på nationell nivå samt påverka framtiden för vår bransch. Observatoriets styrka är strävan att förstå särdrag samt uppskattningen av diversitet och å andra sidan en stark tro på betydelsen av vårt gemensamma arbete som byggare av kultur och samhälle.

I observatoriet representerar jag Aalto-universitetets utbildningsprogram för bildkonstfostran, men å andra sidan är det alltid vår uppgift att fundera på alla teman och utmaningar när det gäller fältet som helhet. För närvarande arbetar jag i en redaktionsgrupp för ENO:s andra årsbok och deltar i planeringen av seminarier som ordnas av observatoriet.

Det finaste i observatoriet för konst- och kulturfostran i Finland är enligt min åsikt samarbetet och det starka engagemanget för att främja gemensamma mål. På möten och i vår verksamhet är vi ofta rejält och öppet av olika åsikt eller så närmar vi oss angelägenheter från olika perspektiv. I all vår verksamhet förenas vi dock av strävan att producera, facilitera, stödja och främja verksamhet, kunnande och forskning som respekterar redan existerande verksamhet och samtidigt bygger upp ett fält för konst- och kulturfostran som är starkare, mera etiskt, betydelsefullare och mera tillgängligt än tidigare.

 

Bild: Evelin Kask 2019

Mirja Hiltunen

Jag är Mirja Hiltunen (konstnärlig doktor, EM), professor i bildkonstfostran vid konstfakulteten vid Lapplands universitet samt docent vid Uleåborgs universitet. Jag har också varit gästande professor vid institutionen för konst vid Aalto-universitetet (2016–2017). Jag har nästan 30 års erfarenhet som lärarutbildare, innan dess arbetade jag med undervisning inom bildkonst även inom den grundläggande utbildningen och gymnasieutbildningen.

En viktig uppgift för observatoriet för konst- och kulturfostran i Finland är att sammanställa den samhälleligt relevanta forskningen inom konst- och kulturfostran samt att delta i diskussionen om konstens, kulturens och de kulturella värderingarnas ställning som en del av vårt samhälle. Konstfakulteten är en aktiv samarbetspartner för observatoriet och jag har deltagit i observatoriets verksamhet sedan det grundades. Det centrala i denna verksamhet anser jag vara frågan om varje barns och ungdoms rätt att få undervisning i konstämnen under ledning av kompetenta lärare i konst- och färdighetsämnen samt rätten att utöva en hobby under yrkeskunnig handledning oavsett ålder, boningsort eller socioekonomisk bakgrund.

I min forskning om bildkonstfostran är jag särskilt intresserad av delaktighet, konstens platsbundenhet, performativitet och social aktivitet.  Jag har arbetat i flera roller i inhemska och internationella forsknings- och utvecklingsprojekt, samt som en del av bildkonstlärarutbildningen styrt ett flertal projekt och konstevenemang kopplade till miljön, där man har sökt och undersökt växelverkan mellan de nordliga byarna och samtidskonsten samt metoder för att genomföra gemenskaplig konstfostran. Som bäst arbetar jag som forskare inom det omfattande europeiska projektet Acting on the Margins – Art as Social Sculpture (H2020).   Jag har gett ut flera inhemska och internationella publikationer om bildkonstfostran samt deltagit aktivt i vetenskapliga konferenser och konstutställningar i branschen.

Bild: Mari Parpala

Lea Pulkkinen

 

Jag har verkat som professor i psykologi och dessförinnan som lektor och assistent i tillämpad psykologi vid Jyväskylä universitet, där jag började studera finska, litteratur och psykologi 1958. Samma år började den pedagogiska högskolan i Jyväskylä ordna studier i humanistiska vetenskaper vid sidan om lärarutbildningen. Mitt intresse för humanistiska vetenskaper och pedagogik har präglat min karriär, även om mitt huvudämne snabbt blev psykologi med anledning av forskningsutsikterna i detta område. Professorn i psykologi och rektorn för universitetet Martti Takala var inspirerande och uppmuntrade studerandena till självständig forskning.

År 1969 disputerade jag om skillnaderna i det sociala beteendet mellan elever i andra klassen. Jag var intresserad av olika former av positivt beteende, inte bara av barnens problem, samt av faktorer som stöder en positiv utveckling. Denna forskning utgjorde grunden för den fortsatta uppföljningen av deras utveckling som fortfarande pågår. Jag sammanställde själv det sista materialet 2009 då deltagarna fyllde 50 år. Forskningen leds för närvarande av Katja Kokko, som sammanställer materialet när deltagarna har fyllt 60 år. Efter min pensionering har jag varit ordförande för stiftelsen Haukkalan säätiö som grundades 2013. Stiftelsens uppgift är att stödja en positiv utveckling hos barn.

Redan i mitten av 1970-talet konstaterade jag i undersökningen Lapsesta aikuiseksi att det fanns ett samband mellan ett betänksamt, positivt beteende hos 14-åriga elever och deras möjligheter till fritidssysselsättning. Detta beskriver jag i min bok Kotikasvatuksen psykologia (1977, s. 251–269). När Finland drabbades av recession på 1990-talet försvann tjänster som var riktade till barn snabbt. Det återspeglades i att anslagen för skolornas hobbyverksamhet minskade till en fjärdedel och att barn som börjat i skolan inte fick delta i eftermiddagsgrupperna vid dagvårdsplatserna. Följden var att barnen inte fick stöd av vuxna i och med att deras föräldrar arbetade heltid på det sätt som är vanligt i Finland. Jag talade om detta bland annat på ett litet seminarium som ordnades på Talludden (1996). Presidentens fru Eeva Ahtisaari hakade på temat och tillsammans med henne vidtog vi aktivt åtgärder som ledde till att det i regeringsprogrammet för Paavo Lipponens andra regering (den 15 april 1999) antecknades att eftermiddagsverksamheten för skolelever bör utvidgas och att innehållet bör utvecklas.

Dessa skeden beskrivs i min bok Mukavaa yhdessä (2002). Där presenteras också projektet MUKAVA, som fick sin början efter att riksdagens framtidsutskott besökte den nya Agorabyggnaden i Jyväskylä. På initiativ av riksdagsledamot Kyösti Karjula ombads jag planera och leda ett forskningsprojekt som strävar efter att stödja skolelevernas positiva sociala utveckling. Jag utvecklade ett förslag om att prova en ny struktur för skoldagen så att hobbyverksamhet som barnen själva har valt skulle ingå i skoldagen. Det treåriga projektet (2002–2005) finansierades av Sitra. Finlands Akademi stödde den projektrelaterade forskningen som en del av min spetsforskningsenhet Ihmisen kehitys ja sen riskiryhmät (1997–2005). I försöksskolorna fick eleverna bland många olika hobbyer välja sådana som motsvarade deras önskemål. Det var också viktigt att hitta kompetenta utomstående personer och skolans lärare som ledare. Beskrivningen av försöket ingår i verket Eheytetty koulupäivä (2005) som jag skrivit tillsammans med huvudkoordinatorn, rektor Leevi Launonen.

Forskningsresultat som har publicerats senare och som har presenterats bland annat i publikationen Innostava koulupäivä: Ehdotus joustavan koulupäivän rakenteen  vakiinnuttamiseksi (2015, http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-263-341-5) som jag i egenskap av utredare kallad av undervisningsministeriet har utarbetat, visar särskilt sambandet mellan konsthobbyer och elevernas positiva sociala beteende och goda arbetsvanor. Det har varit en långsam process att utnyttja forskningsresultaten till nytta för barnen, även om lagändringen som gäller morgon- och eftermiddagsverksamheten trädde i kraft 2004. Jag är mycket glad över att Observatoriet för konst- och kulturfostran i Finland har som mål att ordna lika möjligheter till hobbyverksamhet för barn i anslutning till skoldagen.

Jag har grundat observatoriet tillsammans med Iina Berden och Eeva Anttila och njutit av att ha fått vara något av en gudmor i den livliga verksamheten. Arbetet överensstämmer på alla sätt med mina värderingar. Konst i dess olika former ligger mig varmt om hjärtat, även om jag som körsångare mest har sysslat med musik. På 1980-talet var jag med och utvecklade musikterapiutbildningen i Jyväskylä. Jag tror på att konsten och en givande hobby har en stimulerande kraft och jag hoppas att vi lyckas skapa en finländsk modell som ger alla möjlighet att få en hobby och som också kan användas som exempel för andra länder.

Bild: Tuuli Pitkänen 2018

Viivi Seirala

 

Jag är Viivi Seirala, verksamhetsledare för Förbundet för grundläggande konstundervisning i Finland rf. Förbundet för grundläggande konstundervisning i Finland samarbetar med Observatoriet för konst- och kulturfostran i Finland och jag började delta i verksamheten när jag inledde mitt nuvarande arbete hösten 2018. Som representant för den grundläggande konstundervisningen grundar sig mina synpunkter på långsiktig och målinriktad konsthobbyverksamhet och -undervisning som grundar sig på läroplanerna och som riktar sig i synnerhet till barn och unga. Samtidigt är det viktigt att föra dialog med andra aktörer inom konst- och kulturfostran och att föra en bredare diskussion om aktuella och framtida frågor som rör branschen.

Det bästa med Observatoriet är att det utgör en unik gemenskap som granskar konstfostran ur olika synvinklar. Tillsammans representerar vi branschens olika delområden på mycket bred front. När kunskap och kompetens som fås genom forskning och praktik kombineras får man en helhet där vår styrka är en strävan efter att uppnå de gemensamma målen på flera olika sätt.

Bild: Nea Leo

 

Milla Malmberg

 

Milla Malmberg ohjaamassa tanssia lasten keskellä   

 

Jag är Milla Malmberg och arbetar som verksamhetsledare för Suomen tanssioppilaitosten liitto STOPP ry. Vid observatoriet fungerar jag som andra representant för Förbundet för grundläggande konstundervisning. Till min utbildning är jag magister i dansforskning från Tammerfors universitet, men dessutom har jag studerat dans, fostran och olika administrativa utbildningar på ett mycket mångsidigt sätt. Till min bakgrund är jag danslärare och rektor, och jag har arbetat både inom den grundläggande konstundervisningen och inom det fria bildningsarbetet.

En högklassig och tillgänglig konstfostran är en viktig sak för mig och jag har arbetat för den i många olika roller. I alla mina roller är jag intresserad av att utveckla varje individs personliga konstförhållande och -uppfattning och stödja denna utvecklingsprocess. Vid sidan av arbetet som verksamhetsledare arbetar jag fortfarande som danslärare med elever i olika åldrar. Vid sidan av arbetet sysslar jag med teater, musik och litteratur och dessutom är jag en ivrig museibesökare. En viktig konstpedagogisk roll är också att vara mamma till ivriga dans-, musik- och bildkonstelever.

Konst är för mig i första hand en upplevelse. En högklassig konstfostran är ett viktigt sätt att bli sedd och hörd samt att lära sig att strukturera världen, hitta betydelser och interagera med sin omgivning. Det är fint att få delta i det multiprofessionella arbetet vid Observatoriet för konst- och kulturfostran och därigenom vara med och möjliggöra och utveckla ett allt starkare fält för konst- och kulturfostran.

Bild: Marko Kulmala

Jaana Nuottanen

 

Jag är Jaana Nuottanen, verksamhetsledare för Förbundet för medborgarinstitut, och jag har lång erfarenhet inom vuxenutbildning, livslångt lärande och kompetensutveckling. Jag kallades att medverka i observatoriet i slutet av 2018.

Jag upplever att jag i synnerhet representerar konstfostran inom det fria bildningsarbetet, som genomförs på olika håll i Finland och som främjar en icke-examensinriktad, stimulerande och holistisk ökning av välbefinnandet. I flera medborgarinstitut ordnas också grundläggande konstundervisning. Det bästa med observatoriets verksamhet är korspollineringen mellan forskning, vetenskap, praktisk verksamhet och praxis samt inverkan på utbildnings- och verksamhetspolitiken: utveckling av konstfostran för alla åldrar är ett gemensamt mål, där varje deltagande aktör bidrar med sin egen specialkompetens. Med ansats i olika utgångspunkter och perspektiv uppstår något helt nytt i den fruktbara interaktionen. 

Bild: Medborgarinstitutens förbund/Lauramaija Hurme.